Acer campestre – naverlönn
Familj: Sapindaceae – Kinesträdsväxter
Etymologi: lat. Acer betyder skarp, vass bitande. Artnamnet campestre kommer av latinets campus (fält) och betyder ’växer på fält’.
Stor buske eller litet träd, blir 7-10 meter högt. Ofta ungefär lika bred som hög i friväxande form. Finns även flerstammiga exemplar som friväxande buskar. Stammarna kan se ojämna, knotiga ut eller lite som den skulle kunna ha ”artros”. Bladen ofta dunhåriga på undersidan, mindre än vanliga lönnblad och har 3 till 5 flikar. Friskt gröna under bladsprickningen, Mörknar under sommaren för att sedan få vackra gula höstfärger. Blommar i april- maj, strax efter lövsprickningen, med gulgröna klasar av blommor. Får på hösten klassiska lönn-näsor men inga bär. Används ofta som häckväxt. Kommer från Europa. Kan användas som häck, buake då den breder sig istället för att växa på höjden. Går även att ha som träd.
Lövfällningen sägs börja i toppen på plantan och sedan gå nedåt. Salttålig.
Zon: 1-5 – Jord: Trivs bäst i näringsrik, lite kalkhaltig jord – Läge: Sol till skugga.
Acer griseum – kopparlönn
Familj: Sapindaceae, kinesträdsväxter
Etymologi: lat. Acer betyder skarp, vass bitande. Griseum kommer av medeltidslatinet griseus som betyder grå.
Ett litet långsamväxande träd med en mycket vackert kopparfärgad stam, ofta flerstammig. Blir 4-5 meter högt och ungefär lika brett. Barken är papperstunn, flagnar och rullar ihop sig och blir mycket vacker i solens motljus. Bladen är treflikiga och gröna under sommaren, får sedan en rödorange höstfärg. Kommer ifrån Asien och Nordamerika. Används som solitär eller i samplanteringar. Tänk på att det är en skönhet även vintertid.
Zon: 1-3 – Jord: Mullrik jord med god tillgång till vatten. – Läge: Sol-halvskugga.
Acer negundo – asklönn
Familj: Sapindaceae – kinesträdsväxter
Etymologi: Acer betyder skarp, vass. Negundo kommer av ett inhemskt namn i Kerala, Indien.
Asklönnen blir ett bredkronigt träd med kraftiga, horisontella eller bågformigt uppåtriktade, huvudgrenar. Blir 12-15 meter högt. Barkens färg avviker från många andra träd och är påfallande ljust gråbeige samt har tätt med grunda, oregelbundna barkåsar. Bladen är friskt ljusgröna, sammansatta av 3-5 småblad och liknar askens. Är tvåbyggare, dioik, vilket innebär att han- och honblommor finns på skilda individer. Detta
är relativt ovanligt bland lönnar. Honplantorna mycket riklig fruktsättning med hängande klasar av ”lönnäsor”. Kommer ifrån Östra USA upp mot Kanada. Används som solitär, prydnadsträd.
Eftersom A. negundo endast blir 50-60 år gammalt är risken stor att många av de sorter som togs fram under 1800-talet kommer att försvinna.
Zon: 1-4 – Jord: Växer naturligt fuktigt men tål torra lägen och stadsmiljö bra. – Läge: Sol – halvskugga.
Prunus avium – sötkörsbär / fågelbär
Familj: Rosaceae, rosväxter
Etymologi: Prunus är det latinska namnet för plommonträd. Avium kommer från avis, fågel och syftar på att bären gärna äts av fåglar.
Sötkörsbär är ett stort träd med upp- eller utstående grenar och blir 20-30 meter högt. Barken är slät och grå och trädet skjuter sällan rotskott, men frösår sig ofta. Bladen har grovt sågade kanter och på bladskaftet sitter oftast en eller två rödaktiga körtlar, så kallade extraflorala nektarier. Blommar i maj-juni med vita blommor i flockar. Trots namnet är bären inte alltid söta utan kan tvärt om vara ganska sura. Kommer ifrån Europa, mindre Asien. Används som prydnad, naturlika planteringar.
Snabbväxande men blir sällan över 100 år. Det är denna art från vilken de flesta odlade kultivarer av körsbär tagits fram.
Zon: 5 – Jord: Anspråkslös – Läge: Soligt.
Prunus cerasus – surkörsbär
Familj: Rosaceae – rosväxter.
Etymologi: Prunus=plommon. Cerasus=körsbär.
Litet (8m) lövfällande träd med mycket karaktäristiska, långa, veka grenar som liknar piskor som viner. (fågelbär (P. avium) har grövre grenar). Bark tunn, grå ljusbrun, med tydliga lenticeller. Blad enkla, dubbelsågad bladkant, med extraflorala nektarier nära bladbasen (oftast längre ner på skaftet hos fågelbär P. avium). Vita femtaliga blommor med många ståndare under första halvan av maj. Mörkt röda
stenfrukter i juli-augusti, som trots namnet kan vara mycket välsmakande. Troligtvis är detta en naturlig hybrid mellan europeiskt fågelbär (P. avium) och persiskt stäppkörsbär (P. fruticosa). Införd till England av romarna och idag förvildad i hela Europa. Beståndsbildande via rotskott. Används som både frukt- och prydnadsträd.
Klarbär är en sort av surkörsbär. Majkörsbär eller glaskörsbär är hybridkörsbär, alltså utvalda korsningssorter (P. x goundouinii) av P. cerasus och P. avium.
Zon: 5 – Jord: Näringsrik jord – Läge: Soligt
Prunus domestica – plommon
Familj: Rosaceae – rosväxter.
Etymologi: Prunus=plommon. Domestica: odlad.
Småväxande träd eller stor buske med eller utan tornar. Stammen har slät bark och kvistarna är kala eller håriga. Bladen är långskaftade och håriga med brett elliptisk bladskiva som har grova nerver och vasst sågad bladkant. Plommon blommar i maj med vita blommor som sitter ensamma eller parvis på finhåriga blomskaft. Frukten är saftig, gul, grön, rödaktig eller blåviolett och har en stor plattad sten med ett par vassa lister längs ena kanten. Kommer ifrån västra Asien.
Beskär inte under vintern. Lätt för att bli sjuk. Egentligen ska man bara beskära i uppbyggnadssyfte och sedan bara låta den vara sedan. Om ens plommonträd dör på platsen ska man inte plantera ett nytt eftersom det kan finnas sjukdom i marken efter den andre.
Chondrostéreum purpúreum – silverglans
har fått sitt namn av att de sjuka träden uppvisar ett silver- eller blyglänsande bladverk. Samtliga blad kan vara glänsande, men vanligare är att endast en del av kronan eller vissa grenpartier visar symptom.
Zon: 4 – Jord: Ganska anspråkslös men inte för blött – Läge: Soligt
Pterocarya fraxinifolio – kaukasisk vingnöt
Familj: Juglandaceae – Valnötsväxter
Etymologi: Pterocarya betyder vingad nöt, fraxinifolia betyder liknar askens blad.
Den kaukasiska vingnöten blir runt 15-20 meter högt och 12-15 meter brett. Långa sidogrenar ut ifrån stammen horisontellt. Barken spricker upp i längsgående ränder. Bladen liknar askens vilket artepitetet fraxinifolia betyder. Sammansatta stora blad som kan bli runt 60 cm långa. Blommar i maj-juni med
både han och honblommor på olika hängen. Honblommorna utvecklar senare de karakteristiska långa hängena med vingnötter. Kommer ifrån N Turkiet, Kaukasus, N Iran. Används som parkträd då det är snabbvuxet och frodigt träd för större platser. Vacker intill dammar.
Spreds till Europa under sent 1700-tal och 1800-tal.
Zon: 1-4 – Jord: Anspråklöst men blir bäst vid tillgång på fukt och god näring. – Läge: Sol – halvskugga.
Pyrus communis – päron
Familj: Rosaceae – rosväxter.
Etymologi: Pyrus=päronträd. Communis=allmän.
Lövfällande träd med rutlikt uppsprucken bark, blir runt 10-15 meter högt. Vilda päron kan vara busklika och torniga. Blad enkla, nästan helbräddade, blänkande kala och tydligt långskaftade med lysande vit mittnerv. Bladen glansiga på ovansidan och undersidan lite silvriga. Krokiga stammar som bestämmer själv vart den vill bo. Hos apel (Malus domestica) är denna nerv otydlig, och odlad apel har oftast håriga blad med tydligt sågad kant. Både Pyrus och Malus saknar Prunus extraflorala nektarier. Femtaliga vita blommor i flock i maj, slår ut tidigare än apel. Många ståndare med röda-lila ståndarknappar (gula hos plommon och
apel). Äppelfrukterna (en typ av skenfrukt) är oftast päronformade med förvedade sklereider i fruktköttet. Kommer ifrån Eurasisk, vildpäron växer i Sydsverige. Används som ett fruktträd. God frukt, vacker vårblomning, fjärilar (och getingar).
Bakterien päronpest (Erwinia amylovora) skadar päron och andra rosväxter. Beskärs lämpligast under JAS (dock traditionellt under vårvintern)
Vi har problem med päronrost vilket ger röda fläckar på löven.
Gymnosporangium fuscum – päronrost
är en svamp som de senaste åren fått en allt större spridning. Man kan räkna med att den numera finns spridd upp till zon 4 efter att ha varit mer vanligt i södra delarna av Sverige en längre tid. De enar som har setts kunna vara värd för päronrosten är himalayaen, Juniperus squamata, sävenbom Juniperus sabina, trädgårdsen Juniperus x pfitzeriana, kinesisk en Juniperus chinensis och blyertsen Juniperus virginiana. Vår vanliga vilda en Juniperus communis är inte drabbad.Vintertid övervintrar svampen på enar. På våren syns den som avlånga, tunglika orange svampkroppar som kallas gelérost. Tag bort drabbade enar om du är rädd om päronträdet. Sporerna sprids minst 500 meter från enarna. Svampen visar sig på vårkanten först som små bruna knottror på grenarnasom efter fuktig väderlek utvecklas till orangefärgade, tunglika svampformer, så kallad gelérost.
Hos en smittad en finns svampen kvar. Enda sättet till bekämpning är att i första hand försöka begränsa spridning till päron genom att ta bort drabbade enar.
Zon: 6 – Jord: Anspråklöst men blir bäst vid tillgång på fukt och god näring. – Läge: Varmt och vindskyddat.
Sorbus aucuparia – rönn
Familj: Rosaceae – rosväxter.
Etymologi: Med sorbus avsåg romarna troligen Sorbus domestica (äppelrönn). Aucuparia, av lat. aucupor, fånga fåglar (avis = fågel, capere = att fånga). Svenska namnet rönn kan sammanhänga med röd, bli röd-rodna-rönna.
Lövfällande, ofta flerstammigt träd (10-12m) med grå, tunn och slät bark. Parbladiga, strödda blad (15 cm) utan röd mittnerv (S. decora). 6-8 par småblad, mer än 35 mm långa, grunt sågade. Knoppen är mörkbrun och täckt av filtartade hår. Små vita femtaliga blommor i klase. Röda äppelfrukter. Kommer ifrån Europa (inhemsk), mindre Asien. Används i Woodland. Används både som buske och träd.
Zon: 7 – Jord: Olämplig på öppna och hårdgjorda ytor – Läge: Sol-halvskugga.
Sorbus intermedia – oxel
Familj: Rosaceae – rosväxter.
Etymologi: Med sorbus avsåg romarna troligen Sorbus domestica (äppelrönn). Intermedia betyder mellanting och avser att oxeln är en hybrid. Anses av vissa taxonomer heta Scandosorbus intermedia.
Lövfällande vildväxande träd med kort och grov stam, vacker form och slät gråsvart bark. Blir runt 20 meter hög. Mörkgröna parflikiga (ej parbladiga) blad med sågade kanter och silvergrå undersida. Illaluktande vitaktiga blommor i plattade klasar i maj-juni. Frukten är en röd-orange, bärlik skenfrukt (pome). Inhemsk, huvudsaklig utbredning i Sverige, norra Europa. Naturlig hybrid mellan Sorbus aria och S. aucuparia. Apomiktisk förökning (kloning med frön). Används som häck, prydnad, solitär och i samplantering.
Grunt rotsystem, svårt att rensa ogräs under. 12-15 meter höga, i parker kan de komma upp till 20 meter.
Zon: 5 – Jord: Näringsrik jord. – Läge: Sol-halvskugga. Tål salta vindar och blåst.